Ursprung:

Fasanen härstammar från Asien där det ursprungliga beståndet förekommer från området väster om Kaspiska havet och österut till Sydostasien och kustområden utmed Japanska havet.

Utseende:

Fasanen har liksom övriga höns nakna hudställen på huvudet, men saknar hönsens kam och köttiga flikar. Hanarna har fjädertofsar på hjässan. Stjärten är smal, mycket lång, kilformad och svagt takformigt hoptryckt. Den blir 53-85 cm lång, med ett vingspann på 70-90 cm.

Levnadskrav:

Fasanen vistas helst i lundar och täta snår, som omges av ängar och fält och erbjuder tillgång till vatten. Under hela dagen håller de sig på marken och smyger bland buskar för att finna sin föda, som utgörs av insekter, maskar, bär och frön. Först på kvällen uppsöker de lämpliga träd för att övernatta. Det gör att skall man hålla fasanen i voljär så är det ett måste att låta fågeln kunna gömma sig under t.ex. granar osv.

Föda:

Vi ger fasanerna fasanfoder, solrosfrön, hampafrön, majs, vete, korn, havre och annat smått och gott. Utöver det blandar vi även i snäckskal i maten.

Eftersom vi föder upp så mycket jaktfasaner så måste vi hålla oss till budgeten så deras föda består mestadels utav speciellt fasan pellets och snäckskal.

Ruvningsperiod: Startar vanligen kring mars-april, men några hönor ruvar fram till i slutet av augusti ett år.

Ruvningstid: 23 dagar

Antal ägg per kull: 7-17 ägg

Förökning:

Hanarna lever i grupper med varsina hönor och är under häckningsperioden mycket stridslystna. Hanen avger höga skrik tillsammans med ett kraftigt klappande med vingarna. Boet är som ett enda stort hål i marken uppsparkad av hönan, som kan fodras med torra växtdelar.

Fasanen som jaktvilt:

Fasanen är ett uppskattat jaktvilt och jagas främst med stötande och stående fågelhundar. Även vid klappjakter är fasan ett vanligt byte. Fasanens kött anses vanligen välsmakande och är en av anledningarna till jakt.